”Gold Glitter Stars” är Elisabeth Friebergs första separatutställning sedan ”Blue Green Black Swirl” på Kewenig Galerie i Berlin i januari 2023. Vid sidan av samlingsutställningar och det monumentala permanenta verket ”Notes, Vihamanaafushi, Indian Ocean”, 2024, på Handelshögskolan i Stockholm har de två åren varit en period av fysisk smärta och begränsad rörlighet, då hon genomgått tre ryggoperationer, den senaste nu i december.
Det har också varit en tid till reflektion efter ett intensivt decennium där Elisabeth Frieberg ställt ut i Sverige, Tyskland, Österrike, Frankrike, Spanien och USA.
När hon nu visar elva nya verk på Galleri Thomas Wallner är det mycket som går att känna igen. Naturen är närvarande i alla verk, i färger, detaljer och motiv.
Verken går dock mot ett friare uttryckssätt, vilket gör Friebergs tekniska skicklighet mindre iögonfallande. Varje detalj och material är noga valda utifrån uttryck, symbolisk innebörd och konsthistorisk betydelse.
Friebergs användning av guld är typiskt för detta. Samtliga elva verk använder guldfärg och glitter i minst en form. I exempelvis ”Star, Taos, Black, Yellow Mica”, 2024, använder hon amerikanskt kattguld tillsammans med plastglitter. Äkta guld förekommer, men då endast i innerkanten på ramen till några av verken, där polerat bladguld speglar duken och för målningen ut i rummet. Bladguldet övergår sedan i slagmetall som efterliknar nyansen i Rembrandts oljefärg ”Light Gold, 802”.
Samma oljefärg använder Frieberg på dukarna, exempelvis i ”Green, Blue, Torso, Spine”, 2024. Där är guldfärgen en del av en ryggrad, ett randigt mönster som härstammar från dekoren på äldre sydeuropeiska ramar och som återfinns i flera av Friebergs tidigare verk.
För Frieberg är ramen lika mycket en del av verket som duken. Hennes
guldramar är delvis en association till det borgliga stilideal hon växte upp med. Guldramarna är också rektangulära glorior. Guldet är en symbol för det gudomliga, det ”Guds ljus”, som bildkonsten i långt mer än tusen år har använt för att visualisera det heliga i religiösa bilder.
Centralt för utställningen är den osedda solen i ”Sun, Corner, Space”, 2024, där dagsljuset i himmelsblått och guld strålar in från höger överkant, som i en barnteckning. På verket är sidorna målade, också en ram, ett dämpat stjärnglitter där vi blickar in i den mörka rymden.
Kopplingen mellan glitter och äkta guld är symbolisk och estetisk, kopplingen mellan stjärnor och rymden är dessutom astrofysisk. Guldet hör till de tyngsta naturligt förekommande grundämnena och skapas i naturen endast vid extrema energier, under supernovaexplosioner eller när två neutronstjärnor kolliderar. För att guld ska bildas måste en stjärna dö.
Vår närmaste stjärna, Solen, ger oss liv genom ett flöde av energi. Solen, liksom alla andra stjärnor, är samtidigt ensamma mikroskopiska punkter av ljus, med jorden som en lyckosam liten oas i det stora mörkret.
Erik Wahlin
